Växter med läkande egenskaper

I Medicinjakten letar vi efter kemiska ämnen som produceras av bakterier som i framtiden skulle kunna fungera som medicin. Många av de läkemedel som finns idag har sitt ursprung i bakterier, men även i växter. Några av dessa kan ni läsa om här.

Ämne från idegranen botar cancer

På 60-talet startade National Institutes of Health i USA ett projekt där man letade bland 10 000-tals växtextrakt efter ämnen som bromsar tillväxten av cancertumörer. Ett av ämnena kom från idegranens bark och visade sig ha bra effekt. Man döpte ämnet till Taxol efter granens latinska namn Taxus brevifolia.

En nackdel vid framställningen av taxol är att ämnet finns i extremt små mängder i barken. För att få 1 kg taxol behövs 9000 kg bark från 2000-3000 träd. Idegranen är dessutom ett mycket långsamväxande träd och risken för utrotning blev därmed stor. Senare fann man att även barren hos flera olika arter av idegran innehåller ämnet och i och med att dessa växer ut igen kunde man undvika skövling. Man fann också att ett förstadie till taxol fanns i högre koncentration i barren. Den färdiga produkten kunde man sedan framställa på kemisk väg.  

Kemiska formeln för paclitaxel (=taxol, som är läkemedelsnamnet). Paclitaxel är en stor molekyl och frågan är om alla atomerna verkligen behövs för att den ska ha goda läkemedelseffekter? En mindre molekyl kan vara lättare och billigare att framställa på syntetisk väg. Det pågår ständigt forskning på att förbättra och förändra de läkemedel som redan finns. Först 1993 registrerades Taxol som ett läkemedel i Sverige mot bl.a. äggstocks- och bröstcancer.

Bark mot malaria

Redan på 1600-talet var det känt att barken från Kinaträd, som växer i Sydamerika, hade god effekt mot malaria. Malaria är en sjukdom som finns i de flesta tropiska områden. Den orsakas av en parasit som använder myggor för att sprida sig till människor. Karaktäristiskt för malaria är de höga febertoppar som återkommer regelbundet med några dagars intervall.

Ämnet som finns i kinaträdets bark kallas för kinin. Fram till slutet av 1800-talet framställde man kinin ur barken från vilda träd i Sydamerika. Fram till andra världskriget hade holländarna däremot lyckats skapa stora odlingar av Kinaträdet på den indonesiska ön Java och hade i det närmaste världsmonopol på kininframställning. När Java senare ockuperades av japanerna 1942 blev det stor brist på kinin hos de allierade. Det ledde till att man började framställa kinin på syntetisk väg istället. 

Den kemiska strukturen för kinin ses här ovanför. Kinin tillhör den kemiska gruppen alkaloider, som är basiska, kvävehaltiga kolväten från växter. Till denna grupp av molekyler hör många av de läkemedel som finns idag, t ex morfin och atropin.

Kinin har idag till stor del blivit ersatt av syntetiskt framställd malariamedicin som har färre bieffekter. Men på senare år har man gått tillbaka något till kinin eftersom malariaparasiten har börjat utveckla resistens. För att förhindra att man blir stående utan malariamedicin på grund av att parasiten utvecklar resistens, är det viktigt att ständigt förbättra och förändra de mediciner som finns idag.

Fingerborgsblomma mot hjärtsjukdom

Fingerborgsblomman (Digitalis) är vanligt förekommande i svenska trädgårdar. I slutet av 1700-talet observerade en brittisk läkare hur en gumma använde avkok av olika blomblad för att behandla ödem (en svullnad som orsakas av att det ansamlas vätska i vävnaderna). Ödem kan vara ett symptom på hjärtsjukdom och läkaren lyckades identifiera att det var just digitalis som gav den medicinska effekten.

Pulveriserade digitalisblad kan användas som medicin mot otillräcklig hjärtfunktion. Att använda bladen direkt som medicin kan dock vara problematiskt eftersom mängden av den verksamma substansen i blomman varierar mycket från växt till växt. Det innebär att man ständigt måste kontrollera nivåerna för att kunna ge rätt dos.

Ämnet som ger den medicinska effekten är en s.k. glykosid. Hjärtaktiva glykosider är molekyler som är uppbyggda av socker som är bundet till en annan substans, aglykon, som är en typ av steroid. Ämnet påverkar hjärtats förmåga direkt och gör att det kan pumpa mer kraftfullt.

Här nedanför finns den kemiska strukturen för Digoxin (även kallad digitalis). 

Källa: Samuelsson och Bohlin. Drugs of Natural Origin.

Forskarhjälpens samarbetspartners 2011

Forskarhjälpen 2011 leddes av Nobelmuseet i samarbete med Uppsala universitet och med finansiering från Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Kontakt

Nobelmuseet Stortorget 2, Gamla Stan, Box 2245, 103 16 Stockholm
work 08-534 818 00
Ansvarig utgivare: Olov Amelin

Main sponsors

Idag på museet

Öppettider

09:0020:00

Dagens lunch

Dagens lunch serveras under veckodagar när Nobelmuseet är öppet.