Max F. Perutz, priset i kemi 1962

Delades med John Kendrew 

Nobelpriset i KemiFör att han tog reda på hemoglobinets struktur

Max Perutz

Max Perutz 1914 - 2002, molekylärbiolog

Under kriget arbetade Perutz med att undersöka hemoglobin, det protein i blodet som transporterar syret från lungorna ut i kroppen. Samtidigt försökte han att leva sitt liv långt från föräldrarna i en ny stad.

Max Perutz föddes i Wien kort före första världskriget bröt ut. Föräldrarnas förhoppning var att sonen skulle läsa juridik och kunna bidra till familjens företag. Men sonen ville annat, han valde att läsa kemi på universitetet i Wien och kort efter att han doktorerat 1936 reste han till Cambridge och började forska på Cavendish-laboratoriet. I och med att Hitler annekterade Österrike 1938 lades familjeföretaget i beslag, alla pengar försvann och föräldrarna fick fly för sina liv. Perutz klarade sig då han utnämndes till forskarassistent åt den grundaren av laboratoriet i Cambridge, Lawrence Bragg. Max Perutz stannade i Cambridge livet ut.

Tekniken han använde sig av var röntgenkristallografi, som innebär att man bestrålar en kristall av ämnet med röntgenljus. Ljuset påverkas på ett bestämt sätt när de träffar atomerna i kristallen. Om man fångar upp ljuset på ett fotografi bildas ett mönster som ger information om hur ämnet är uppbyggt. När Perutz framkallat alla bilder började det riktiga arbetet. Varje bild bestod av hundratals små svarta prickar. Först mätte han upp dessa prickar för att ha som data. Det tog honom sex år. När all data väl var samlad skulle detta översättas till en tredimensionell bild av hemoglobinets uppbyggnad, ett långsamt arbete med den tidens datorer. 1959 var en modell av hemoglobinet färdig. Det tog honom alltså 20 år att komma fram till resultatet, som med dagens teknik går oerhört mycket fortare. Varje år kartläggs tusentals protein med röntgenkristallografi.

Under andra världskriget tillbringade Perutz också en del tid i Kanada, för att arbeta med ett hemligt projekt: att bygga ett hangarfartyg av is som skulle fungera som mellanlandning åt bombplan som behövde tanka. Här kom hans kunskaper om kristaller till god användning även om det inte blev något av projektet.

Perutz studerade is, likaså glaciärers rörelse. Men det kanske mest var en ursäkt för att få tillbringa tid i bergen. Han tyckte mycket om utomhussporter, att bestiga berg, vandra, åka skidor och påta i trädgården. Och Hitler kunde han inte mer än tacka för sitt Nobelpris. Utan Tysklands framfart i Europa kanske han aldrig blivit kvar i Cambridge och gjort sin upptäckt, menade han.

Efter Nobelpriset fortsatte Perutz att studera hemoglobin och hur denna molekyl fungerar i kroppen med förhoppningen att kunna använda hemoglobinet som bärare av läkemedel. Mot slutet av sitt liv jobbade han också med olika nervsjukdomar.

Ladda ned för utskrift (Pdf)

Kontakt

Nobelmuseet Stortorget 2, Gamla Stan, Box 2245, 103 16 Stockholm
work 08-534 818 00
Ansvarig utgivare: Olov Amelin

Main sponsors

Idag på museet

Öppettider

09:0020:00

Dagens lunch

Dagens lunch serveras under veckodagar när Nobelmuseet är öppet.